Asfaltering i Hägernäs – när vattnet ska till ett dike

På tomter utan anslutning till dagvattennät ska ytvattnet från en asfaltyta någon annanstans, och det är oftast ett dike, en stenkista eller en yta där det kan sjunka undan.

Det ställer högre krav på fallet än en yta med brunn gör. En brunn tar emot vattnet på en punkt, och räcker fallet dit fungerar det. Ett dike ligger i kanten, vilket betyder att vattnet ska ledas hela vägen ut till kanten utan att någonstans hitta en lågpunkt på vägen.

Det andra kravet är att mottagaren ska kunna ta emot. Ett dike som slammat igen, en stenkista som satt sig eller en yta där marken inte längre släpper igenom vatten gör att fallet på asfalten inte hjälper.

Vi tittar därför på hela vägen: från där regnet faller till där det tar vägen, och inte bara på ytan.

Begär kostnadsfri offert →

Detta ingår

Kartläggning av vart vattnet ska ledas
Kontroll av att mottagaren kan ta emot mängden
Fall som håller hela vägen ut till kanten utan lågpunkter
Bedömning av om ytan behöver delas i flera fallriktningar
Åtgärd av igenslammade diken där det behövs
Kontroll av att vattnet inte leds mot grannens mark
Vattenprov på den färdiga ytan

Så går det till

Vart ska vattnet

Dike, stenkista eller infiltration. Det avgör åt vilket håll ytan ska luta och hur mycket.

Kan mottagaren ta emot

Ett igenslammat dike eller en satt stenkista tar inte emot. Fallet på asfalten hjälper då inte alls.

Fallet planeras

Vattnet ska hela vägen ut utan att hitta en lågpunkt. På en stor yta kan flera fallriktningar behövas.

Grannen

Vi kontrollerar att vattnet inte leds mot grannens mark. Det är den vanligaste orsaken till konflikt om avvattning.

Vattenprov

Vi spolar vatten på ytan och följer det hela vägen till mottagaren. Det är enda sättet att veta.

Asfaltering Hägernäs i hela Täby

Att fallet ska hålla hela vägen är den skillnad som gör en dikesavvattning svårare än en med brunn. Med en brunn behöver ytan bara luta mot en punkt, och en lokal ojämnhet några meter bort spelar mindre roll. Utan brunn ska vattnet transporteras över hela ytan ut till kanten, och varje lågpunkt på vägen blir en pöl. Det innebär att kraven på jämnhet är högre, inte bara på fallets storlek, och det är därför en dikesavvattnad yta ska kontrolleras med vatten innan den lämnas – en rätskiva visar ojämnheter men inte vart vattnet faktiskt går. Det andra är mottagaren. Ett dike som inte rensats på tjugo år är fyllt av löv, jord och växtlighet, och det tar inte emot den mängd det byggdes för. En stenkista som satt sig eller vars omgivande mark tätats gör detsamma. Att lägga en perfekt asfaltyta som leder vattnet till något som inte fungerar löser ingenting, och det är därför vi tittar på mottagaren innan vi räknar på ytan. Det tredje är grannen. Vatten som leds ut i kanten på tomten hamnar någonstans, och om den kanten är en tomtgräns hamnar det på någon annans mark. Det ska vara utrett innan och inte upptäckas vid första höstregnet.

Vanliga frågor

Är det svårare att avvattna utan brunn?

Ja, kraven på jämnhet är högre. Med en brunn räcker det att ytan lutar mot en punkt; utan brunn ska vattnet transporteras hela vägen ut till kanten, och varje lågpunkt på vägen blir en pöl.

Räcker det att kolla med rätskiva?

Nej. En rätskiva visar ojämnheter men inte vart vattnet faktiskt går. En dikesavvattnad yta ska kontrolleras med vatten innan den lämnas – vi spolar och följer vattnet hela vägen till mottagaren.

Vårt dike tar inte emot – vad gör vi?

Rensar det, och det ska göras innan asfalten läggs. Ett dike som inte rensats på tjugo år är fyllt av löv, jord och växtlighet och tar inte emot den mängd det byggdes för. En perfekt yta som leder till något som inte fungerar löser ingenting.

Kan vattnet hamna hos grannen?

Ja, om ytan leds ut mot en tomtgräns. Det är den vanligaste orsaken till konflikt om avvattning, och det ska vara utrett innan arbetet börjar – inte upptäckas vid första höstregnet.

Kan en stor yta ha flera fallriktningar?

Ofta ska den ha det. Att leda hela ytan åt ett håll kan kräva ett fall som blir obekvämt brant, medan en uppdelning i två eller tre riktningar ger flackare lutningar och kortare transportvägar för vattnet.